Bjöd över den mest soldyrkande människan jag känner, min kära vän Sandra-ka (även känd som Sandy-Girl) för en lunch i eftermiddagssolen. Bananpannkakor på turkiskyoghurt och grahamsmjöl med kesella-vanilj och färska jordgubbar. Mumma. Sen packade vi med oss en Hitta Nemo handduk från förra årtiondet och cyklade ner till stranden. Hittade en mysig gräsplätt precis bredvid resterna av majbålet där vi låg och filosoferade. Sen drog Sandy för att jobba, bara för att hämta upp mig igen när hon hade slutat. Vid tiotiden crusiade vi till Donken där vi zippade på Cola och reflekterade över att det kändes som sommarlov. Synd man aldrig kommer få ett sådant igen. Snyft. Men man kan väll få drömma ellor?!?!